Paintboll i all ära men att göra nytta samtidigt som man lär känna sina kollegor är något som Ersta diakonis företagsvolontärer uppskattar. Och att göra något helt annorlunda mot vad en normal arbetsdag erbjuder. Anki Ahlman, volontärsamordnare på Ersta diakoni får ofta positiva återkopplingar från både tillfälliga volontärer och de återkommande.

- Idag har vi tre olika kategorier av volontärer. Dels de som hjälper till kontinuerligt ute i våra verksamheter, dels de som utför ett specialistuppdrag inom sin kompetens som pro-bono. Den tredje kategorin är företag som låter sina anställda ägna en arbetsdag eller mer åt volontärarbete, berättar Anki.

Volontärverksamheten ska inte vara ett substitut för att anställa utan bidrar till det lilla extra för de personer som anlitar verksamheterna. Det kan handla om att hålla äldre sällskap eller vara middagssällskap till en patient på Hospice-kliniken som inte får besök den dagen.

Anki får ofta spontanansökningar av personer som gärna vill ägna sig åt volontärarbete. Men för alla kanske det inte passar. Hon håller informationsmöten regelbundet och samtal med varje person innan man kommer överens om ett uppdrag.

- När en person börjar som volontär skriver vi gemensamt under en överenskommelse med direktiv för uppdraget. Därefter får volontären en introduktion av den verksamhet där hon eller han ska hjälpa till. Det är viktigt att verksamheterna håller en bra och tydlig introduktion samt släpper in volontären i gemenskapen, säger Anki Ahlman.

Det finns tre huvudgrupper av personer som vill arbeta som volontärer. Pensionärer, yrkesverksamma som vill göra något helt annorlunda mot vad de är utbildade för och arbetslösa/arbetstränande som vill lära nytt och få arbetsträning. Av våra volontärer är 80 % kvinnor.

Om Anki själv skulle välja volontäruppdrag skulle hon arbeta som konsertvärd i kyrkan. På så sätt skulle hon både få träffa människor och lyssna på musik. Hon poängterar vikten av volontärer, deras engagemang och många goda idéer.

- En av våra volontärer, Siv, berättade att hon ville spela för gamla, berättar Anki. På Mariahemmet ville vi starta volontärverksamhet men visste inte i vilken form. Sivs initiativ ledde till starten av ett musikcafé som idag involverar flera volontärer. Och nu har de äldre ett uppskattat musikcafé att gå till, avslutar Anki Ahlman. 

Summering av intervju i Ersta kyrka 2012-02-08.
Text Åsa Dahlström, Ersta diakoni