Translate this page

Use Google to translate the web site.
We take no responsibility for the accuracy of the translation.

Close

Ersta diakoni är en ideell förening som bedriver sjukvård, socialt arbete, utbildning och forskning professionellt och icke-vinstsyftande. Verksamheten vilar på en kristen grund och vi hjälper människor i utsatta livssituationer.

Vi vill finnas också för de anhöriga

Carina Parmenfälth

– Carina Parmenfälth, gruppledare Ersta diakoni och utbildad Silviasyster, berättar om Ersta diakonis anhörigstöd.


Erstas anhörigstöd är helt beroende av gåvor från privatpersoner, företag och stiftelser.
Swisha valfritt belopp till 900 05 48 eller ge en gåva här. Tack.

"Att vara anhörig till en person vars hälsotillstånd av olika skäl förändras är både svårt och tungt. Det är mycket i livet som blir annorlunda och det kan väcka många frågor också kring den egna existensen. Nästan alla jag möter funderar kring vilka de är nu när nästan allt i livet cirkulerar kring den anhöriges sjukdom. Frågor kring hur man fortsätter leva sitt eget liv, om man får gå vidare och vad som händer när man måste vara vårdare till den man älskar istället för livspartner är vanliga. Ofta är de förknippade med skuldkänslor och dåligt samvete. 

Det kan vara svårt att hantera att den människa man levt med och älskat i många år inte längre finns kvar även om den personen fortfarande lever.  Lika svårt kan det vara att ta till sig att personen man träffade sent i livet och tänkte bli gammal ihop med plötsligt är en helt annan. Det är inte heller en självklarhet att man kan eller orkar vårda den man älskar, ändå kan situationen kräva att man gör det. 

Vi vill ge utrymme för de anhörigas frustration och för deras sorg. Vi får inte glömma att de går igenom en sorgeprocess och vi får inte vara rädda att prata om den sorgen.  De anhöriga jag träffar vittnar om att de inte längre har utrymme för sig själva. De är ofta mycket trötta. En kvinna beskrev hur hennes hem inte längre var hennes borg utan ett allmänt torg. Varje dag kom och gick olika människor som skulle vårda hennes man. Hur ska man kunna hitta utrymme för sig själv i en sådan situation? Det är svårt både för den som drabbats av sjukdomen och för den som är anhörig och det förändrar relationen. Man är inte längre i första hand ett par när den ena behöver vårda den andra.

Vi vill kunna erbjuda anhöriga ett andrum och en möjlighet att komma iväg en eller ett par dagar. Förra året anordnade vi till exempel en helg på Betania, Ersta diakonis sommarhem i Stockholms skärgård, då anhöriga fick träffas tillsammans med diakon från kyrkan, konstterapeut och mig. Under dagarna fanns tillfällen för reflektion både i enskilda samtal och i gruppaktiviteter. Det blev många öppna och varma möten. Nu planerar vi fler liknande dagar. 

Inom Ersta äldreomsorg har vi anhöriggrupper på kvällar för vuxna barn och andra vuxna anhöriga som fortfarande arbetar, och på dagtid för anhöriga som är pensionärer eller har möjlighet att komma ifrån på dagarna. Här får anhöriga träffa andra i samma situation, de får stöd, lära sig mer om sjukdomar och råd kring vilken hjälp som finns.

Jag träffar även anhöriga på våra äldreboenden och vi kommer att utöka stödet till vår hemtjänst. På äldreboendena samarbetar jag nära Ersta kyrka som också möter både boende och anhöriga. Jag är Silviasyster, vilket innebär att jag har en specialistkompetens inom demens och kan stödja personal i kommunikations- och bemötandefrågor."

Erstas anhörigstöd är helt beroende av gåvor från privatpersoner, företag och stiftelser.
Swisha valfritt belopp till 900 05 48 eller ge en gåva här. Tack.

Skriv ut