”Kvinnorna som kommer till oss har tagit sina barn och flytt från en akut situation”

Här berättar medarbetare på skyddade boendet Ersta Fristad om situationen för de kvinnor och barn som söker skydd hos dem.

”Ersta Fristad är ett skyddat boende med hög säkerhet. Alla kvinnor som kommer till oss har blivit utsatta för våld och i många fall har männen försökt att döda dem.
Ibland har deras barn blivit utsatta och i de flesta fall bevittnat våldet. Det är djupt traumatiska upplevelser som barnen bär med sig. Ibland har papporna, eller männen som mamman levt med, misshandlat dem direkt, ibland har de sett när mamman blivit misshandlad, ibland har de funnits i rummet intill när misshandeln pågått. Att ligga i mörkret med sina egna bilder av vad som händer och vara rädd att mamma ska dö, kan vara värre än att vara närvarande.

Alla kvinnor som kommer till oss har blivit utsatta för våld och i många fall har männen försökt att döda dem

När kvinnorna kommer till oss har de nästan alltid tagit sina barn och flytt från en akut situation. De kan komma från akuten eller med polis och har inget mer med sig än de kläder de har på kroppen. I den situationen är det viktigt att vi förklarar för barnen var de är och varför.

Barnen har ofta tvingats ta vuxenansvar

Kvinnorna har ofta låg självkänsla och saknar självförtroende i mammarollen, och barnen har varit tvungna att ta ett vuxenansvar för mammorna har varit i en så djup kris. Det är en process att få mamman att ta tillbaka ansvaret, att börja tro på framtiden igen och bli stärkt i sin mammaroll. Det behövs rutiner och normalisering av vardagen. Barnverksamheten har en viktig roll i det arbetet, men det är ovanligt att det finns en särskild sådan på skyddade boenden.

Vi har så kallade Trappan-samtal med barnen, samtalsserier för att de ska kunna bearbeta det de har varit utsatta för och tvingats gå igenom. Barnen är traumatiserade och ofta begränsade i sin utveckling. De har kanske inte gått i förskola, inte varit ute och lekt med andra barn, aldrig gungat. Efter ett tag på Ersta Fristad har de lättare att beskriva sina känslor, de törs känna trygghet och de utvecklas fort.

Kvinnornas livsutrymme begränsas allt mer

Man måste förstå att männen som misshandlar har behov av makt och kontroll. Kultur, religion, social status, bakgrund – inget av det spelar någon roll. Beteendemönstret är detsamma.
För att männen ska kunna utföra det grova våldet har de över en längre tid mer och mer begränsat och kontrollerat kvinnornas – och barnens – livsutrymme. De tar kontroll över ekonomin, över nära relationer och allt privatliv. Ofta ser de till att kvinnorna blir skuldsatta och beroende, de ser till att kvinnorna bryter med sin familj och sina vänner.

Man måste förstå att männen som misshandlar har behov av makt och kontroll

När vi pratar med kvinnorna som kommer till oss första gången så tror de att de är ensamma om det de har varit med om. När de förstår att vi har kunskap och insikt kring hur deras tillvaro har varit blir de först förvånade, för att sedan förstå att det är så här mönstret ser ut och att det finns många som varit med om det. Det börjar med psykiskt våld och kontroll och efter det kommer det fysiska våldet – inte sällan även sexualiserat våld.

Växlar mellan våld och värme

Det är viktigt att förstå att männen inte alltid är våldsamma eller elaka. Männen växlar mellan våld och värme. De skuld- och skambelägger kvinnorna för att skapa känslan av att det är kvinnornas eget agerande som framtvingar våldet och att de egentligen inte vill slå.

Det är svårt för kvinnorna att lämna. De har brutits ned under lång tid, tror inte att de kan klara sig själva, är ekonomiskt pressade och de är dessutom rädda att förlora sina barn om de går. Man brukar säga att en kvinna lämnar en våldsam man tre till fem gånger innan hon till slut gör det för alltid.
Vi har världens bästa jobb. Det är tufft, men det är också fantastiskt att få se processen hos mammorna och barnen. Se hur de hittar tillförsikt och tillit i vardagen igen. Hur de hittar varandra. Det vi gör ger resultat på kort tid. Det är fint att få vara med om.”

Berättat av två kvinnor som arbetar på Ersta Fristad. Av säkerhetsskäl kan vi inte publicera deras namn.