Hur kom det sig att du började arbeta med inriktning mot barn?
Jag är förskolelärare i botten och har vidareutbildat mig till specialpedagog. Jag har jobbat på förskolor, skolor och med barn- och ungdomshabilitering. Att arbeta med barn i behov av särskilt stöd har alltid varit mitt driv. Det gjorde det naturligt att ta steget till specialpedagog. Det ingår mycket kommunikativt stöd och socialt samspel i den rollen.
Berätta om din roll, specialpedagog, syskonstödjare och lekterapeut.
Det är tre olika och en roll på samma gång, för de går i och ur varandra. Att ha min grund som specialpedagog gör mig trygg i att jobba som lekterapeut och syskonstödjare. Som lekterapeut försöker jag hitta aktiviteter, lekar och material som är möter barnens intresse och förmågor, vare sig de är patienter eller syskon. Där går rollerna lekterapeut och syskonstödjare ihop.
Rollen som syskonstödjare sträcker sig även utanför sjukhuset och då bara mot syskonet. Som nu på höstlovet gjorde vi aktiviteter där vi besökte klättercenter, Gröna Lund och liknande. Där får de möjlighet att träffa varandra. Det har varit fint att se, hur viktigt det är för dem att kunna träffa andra i samma situation och kunna dela sina erfarenheter. Det finns dock två syften att ses såhär, dels att träffa någon som känner igen sig i situationen och dels att få glömma bort vardagen och tänka på annat för en stund. Man får ha en fingertoppskänsla att läsa av och se vad som passar där och då.
Syskonstödet kan se olika ut, i form av aktiviteter i grupper eller enskilt. Vid behov kan syskonstödjaren också finnas som ett stöd för familjen att ta de svåra frågorna med syskonet, om man kanske ännu inte har berättat hur allvarlig situationen är. Det kan kännas starkt och känsloladdat. Då kan jag vara en hjälp vid samtalet med barnet.
Vad är det bästa med ditt jobb enligt dig?
Det är att få vara en del av det här teamet och att det finns en så fin helhetssyn på verksamheten. Att hela familjen ingår i uppdraget. Att lilla jag gör en liten del som ingår i det stora. Jag har den fantastiska möjligheten att få arbeta med det som är friskt hos barnet och syskon under sjukdom eller sorg. Att kunna leka och få hitta det normala i den situationen. Även om man har en stor oro och sorg är det så värdefullt.
Vad fick dig att söka till Lilla Erstagården?
Jag drev ett lekland i Mora där jag kommer från som jag startade upp samma vecka som pandemin slog till. Det blev två tuffa år med pandemi och restriktioner. Även om det blev succé gick det inte runt. Då var jag i det stadiet att jag kände vad ska kunna gå upp mot att vara egen företagare mot lek, det som jag brinner för, just barns lek. Det måste vara något utöver det vanliga. Med en breddad sökmarginal hittade jag den här annonsen på Lilla Erstagården. När jag hade varit här på intervju och förstod att här jobbar man med att optimera barnens livskvalitet med lek och samvaro som verktyg, så kände jag att det här var rätt ställe.
Att arbeta med målgruppen svårt sjuka barn måste vara speciellt, hur gör man för att tackla svårigheterna som du får möta genom ditt arbete?
Det känns tryggt att vara här i det här teamet då det finns väl utarbetade rutiner. Det finns tillfällen till handledning och utvärdering och möten i arbetslaget för att plocka upp varandras tankar och känslor.
Det känns fint och värdefullt att få vara en del av det.
Min farhåga jag hade innan jag började arbeta här om att död och sorg skulle ha en stor plats i verksamheten ändrades snabbt när jag förstod att det handlar om något helt annat – att kunna göra det bästa av barns liv som av olika anledningar inte kommer bli lika långt som andras. Under mina första veckor på Lilla Erstagården hade någon skrivit Liv, Lek och Lindring på anslagstavlan. Det tog jag till mig. Det känns fint och värdefullt att få vara en del av det.
