Ersta äldreboende

Körprojekt med många vinnare

Under våren har en grupp nyanlända elever regelbundet besökt Erstas äldreboende Linnégården. I musikens värld möts unga och gamla – och språkkunskaperna och gemenskapen frodas.

martin nordström och jessica brorsson sitter i trädgården på Linnégården”Ett win-win-projekt”. Så beskrivs träffarna där nyanlända elever från Skarpnäcks folkhögskola besöker Erstas äldreboende Linnégården för att sjunga tillsammans med de äldre. Jessica Brorsson som arbetar med aktiviteterna på Linnégården och Martin Nordström, lärare på Skarpnäcks folkhögskola har tidigare jobbat ihop med liknande projekt, och tyckte att körträffarna där man sammanför äldre och nyanlända skulle vara perfekt även på Linnégården.

Hälften har tidigare sjungit i kör

Det stämde bra. Träffarna, som under skolterminerna sker en gång i veckan, är något både de unga och de äldre uppskattar och ser fram emot.
-När vi planerar dagen med de boende och det är en kördag så uppstår det ofta ett jubel. Det landar så rätt här, hälften av våra boende har sjungit i kör tidigare, säger Jessica.

De äldre har trots sin demenssjukdom kvar musikminnet

Martin och Jessica brukar planera träffarna tillsammans i förväg. När de väljer sånger utgår de ifrån årstiden, om det närmar sig någon högtid eller vad som tidigare varit uppskattat. Två återkommande storfavoriter är I natt jag drömde och Blinka lilla stjärna. Att det ofta blir barnvisor har flera orsaker.
-De äldre har trots sin demenssjukdom kvar musikminnet och de minns speciellt barnvisor. Dessutom underlättar barnvisornas texter för dem som inte kan språket så bra, säger Jessica.

Repetetiv musik fungerar för alla

Det blir även musik som Martin komponerat själv. Den musiken är uppbyggd med repetitiva inslag där slingor och text återkommer gång på gång.
-Det fungerar för alla, de med en demenssjukdom uppskattar upprepning för att förstå och kunna ta in och de som inte kan språket får flera chanser att komma in i sången, berättar Jessica.

Musik är bästa medicinen

Hon minns ett tillfälle när gruppen sjungit Blinka lilla stjärna. En av de äldre som på grund av sin sjukdom sällan pratar sa plötsligt ”den där sången kan jag på engelska” och började sjunga Twinkle, twinkle, little star…”.
-Det var så starkt att få uppleva, det var så att man fick gåshud.
Jessica har ofta musik som grund i sitt arbete med aktiviteter och hon ser tydligt vad det har för effekt.
-Musik är bästa medicinen. En del med en demenssjukdom kan vara oroliga eller ha ångest, och det är så härligt att se att det släpper under de 45 minuter vi sjunger tillsammans. Och det positiva håller i sig även efteråt, när vi går tillbaka till avdelningarna efteråt nynnar de på sångerna vi nyss sjungit. På avdelningen möts vi av personal som säger ”vi vet var ni har varit, för vi ser leendet”. Sådant gör mig så påfylld, jag går som på moln när jag ser sådana reaktioner.

De äldre får vara proffsen

Om eleverna varit i Sverige längre kan gruppen ge sig på exempelvis Evert Taube-sånger. De texterna bjuder på en del ordutmaningar.
”Sekiner” – vad är det?” undrar någon i den yngre skaran.
”Det betyder pengar” svarar någon av de äldre.
-De äldre får plötsligt vara lärare och kan bidra med sin kunskap och åter vara proffsen. Det tänder en glöd, att behärska något, att minnas, att få berätta, säger Jessica.

För Martin är det roligt att se att det finns andra sätt att lära sig språk än det traditionella. Dessutom har träffarna ytterligare en bonus då ungdomarna lämnar skolan och får en inblick i hur det fungerar inom äldreomsorgen.
-Det leder till spännande diskussioner om äldre i olika kulturer. Det roliga är att flera har upptäckt vård- och omsorgsyrket och känt att här har de ha en plats att fylla i framtiden, säger Jessica.