”Den första frågan som dyker upp i huvudet efter att i helgen ha läst om ett planerat läskförbud på samtliga äldreboenden i en småländsk kommun är; Varför har kommunen utnämnt Kommandoran från Emil i Lönneberga till kostchef för sina äldreboenden? Man kan tycka att läsk eller inte är en liten fråga, men bakom beslutet ligger en inställning och människosyn som är djupt problematisk. Vem har gett kostchefen mandatet att besluta om vad vuxna människor ska äta och dricka? Om en människa i slutet av sitt liv vill dricka läsk så borde det vara hen väl unt och en tämligen betydelselös diskussion om nyttan med detta. Kostchefen säger att läsken ”inte tillför någon kvalitet för de äldre”. Vad vet hon om det? Agerandet och uttalanden visar på en syn på äldre människor som känns extremt daterat.
En rimlig diskussion kan vara vem som ska betala läskdrickandet, men inte heller det är särskilt relevant i en tid då läsk är billigare än mjölk. Självklart ska kommunen ta ansvar för att det serveras en god och näringsriktig kost på äldreboenden, men den viktiga frågan är att det faktiskt är upp till de äldre själva att avgöra vad de vill äta och dricka i övrigt.
Äldreboenden i Sverige är inte institutioner där människor placeras och berövas självbestämmande. De är boenden där individen, så långt det bara är möjligt, ska garanteras integritet och makt över sin egen vardag.
Den aktuella kommunen är tyvärr bara ett exempel på hur politiker och tjänstemän alltför ofta betraktar äldre människor som mindre vetande och inte ansvariga för sina egna liv. Att bo på äldreboende betyder inte att en människa ska förlora makten över sitt eget liv. Äldreboende är ett sammanhang där äldre kan få den hjälp, vård och omsorg som de behöver under en tid i livet, men det ska så långt det är möjligt ske på deras villkor. Självklart finns det äldre, till exempel med olika demenssjukdomar, som behöver vägledning och hjälp med vissa beslut, men även då är det lyhördhet och varsamhet som är ledorden.
Tack och lov ändrade sig kommunen efter att frågan uppmärksammats i media, men i de intervjuer vi hört verkar man inte riktigt ha tagit till sig vad problemet egentligen handlar om. Frågan handlar inte om läsk utan om synen på äldre människor.
Det finns mycket som behöver ändras inom svensk äldreomsorg; till exempel möjligheten till nära och god sjukvård, möjligheten att agera snabbare vid pandemier och överhuvudtaget mer av resurser till en verksamhet som är komplex och ofta handlar om människor med stora vård- och omsorgsbehov.
Vad vi inte behöver är ett system som behandlar gamla människor som barn eller, i värsta fall, som dåtidens hjon.”
Stefan Nilsson, Direktor Ersta diakoni
Ann-Sofi Wetterstrand, Chef social verksamhet, Ersta diakoni
