Translate this page

Use Google to translate the web site.
We take no responsibility for the accuracy of the translation.

Close

Ersta diakoni är en ideell förening som bedriver sjukvård, socialt arbete, utbildning och forskning professionellt och icke-vinstsyftande. Verksamheten vilar på en kristen grund och vi hjälper människor i utsatta livssituationer.

Värdefullt existentiellt stöd inom äldreomsorgen

Urban Beckfjäll, kyrksyster och Joanna Davrin, diakon

”Det viktigaste är att se personerna som vi träffar och att vara uppmärksam på deras behov” säger Urban Beckfjäll, kyrksyster och Joanna Davrin, diakon inom Ersta kyrka. Delar av arbetet ägnar de åt stödjande verksamhet inom Ersta äldreomsorg. Tack var dem får boende, anhöriga och personal hjälp i svåra livssituationer. 

”Jag kom till Ersta för fem år sedan, men jag har arbetat inom kyrkan hela mitt yrkesverksamma liv. Här fick jag för första gången fokusera på äldrearbete och det trivs jag mycket bra med” säger Urban Beckfjäll.

Joanna är sjuksköterska i grunden och kom till Ersta sjukhus 1999. ”Jag slogs direkt av organisationens komplexitet, bredden på arbetet som görs. Det var ett så roligt sammanhang att få vara verksam i. Efter att ha gått Ersta kyrkas livsåskådningskurs läste jag till diakon och har varit verksam vid Ersta kyrka sedan 2004.” 

Urban möter i första hand de boende och Joanna de anhöriga. I bådas roller ligger att stödja personalen. ”Det är de som i första hand möter både boende och anhöriga. Kan vi stötta dem i bemötande i svåra situationer så når vårt arbete längre”, säger Joanna. ”För att kunna göra vårt arbete behöver vi också ha ett bra samarbete och skapa en nära kontakt med personalen”, fyller Urban i. ”De behöver veta vilka vi är och vad vi erbjuder. Personalen är ovärderlig vid sammankomster eftersom de boende på grund av demens eller annan sjukdom behöver olika typ av extra stöd som bara de kan ge”. 

Urban håller i andakter och samlingar på Ersta äldreboenden. ”De ska vara tillfällen då de boende får använda så många olika sinnen som möjligt. Vi arbetar med föremål, teman eller situationer som de känner igen och kan återknyta till. Och så håller jag alltid ögonkontakt med dem som är med på stunderna, det är viktigt”, säger han.  ”En del kan verka frånvarande till en början, men så börjar vi sjunga något som de känner igen och jag ser hur läpparna rör sig och de sjunger med. Att känna att man klarar av något bygger självkänsla. Forskning visar att det också har tydliga fysiskt positiva effekter.” 

”Tillsammans med Carina Parmenfälth, som har stor kunskap om olika demenssjukdomar och leder grupper med anhörigstöd inom Ersta diakonis sociala arbete, har jag anhörigträffar på Ersta äldreboenden” säger Joanna. ”Då ligger fokus på de anhörigas känslor och upplevelser. Hur det är att vårda den man älskar och har levt ett helt liv med. Att sörja en person som fortfarande är i livet men som inte är sig själv längre. De får berätta om sig själva, sin anhörige, vägen till boendet och hur de ser på framtiden. Vilka de var innan sjukdom drabbade den de älskar. Att få möta andra i samma eller liknande situation och få utbyta erfarenheter är en viktig del av träffarna.”

Joanna och Urban har också själavårdande samtal med boende och anhöriga. ”Det finns någon sorts idé i samhället om att när man hamnat på ett boende så är man omhändertagen och behöver inte hjälp med frågor, oro och funderingar längre. Men kanske behöver man det ännu mer för att man vet att det här är sista platsen innan man dör. Så är det även för de anhöriga. De som bor på äldreboenden kan vara komplext multisjuka och ha svåra existentiella frågeställningar som de tampas med. Där har vi en viktig funktion att fylla med vår spetskompetens”, säger Joanna.  

”Det som är det bästa med arbetet är samtalen”, fortsätter hon. ”De är svåra, men också fantastiska. Människor är så frikostiga och öppna med tankar och reflektioner. Jag får ta del av visdom, erfarenhet och kunskap. De är en skatt.”

”Det bästa för mig är när en person med kognitiva bekymmer, som är mer eller mindre okontaktbar, kan delta vid andakt. När jag ser att något tänder en gnista i den personen, att jag har nått fram och att det har skapats en kontakt. Det är stort när det händer. Ett av de små mirakel som vardagen är byggd av”, avslutar Urban.

Skriv ut