40 år på Ersta

Att medarbetare trivs bra på Ersta och att vi har ett högt kvarstannande var något vi redan visste men när medarbetare stannar hela sin yrkeskarriär inom Ersta blir vi extra stolta. Hilde Lindblad började arbeta på Ersta 1984 och i maj 40 år senare är det nu dags att gå i pension.

40 år på Ersta, är du själv förvånad? 

– Jätteförvånad! När jag var färdig sjuksköterska från Ersta sjuksköterskeskola fick jag frågan om att börja arbeta på Ersta långvård, som äldreomsorgen kallades på den tiden. Det var inom långvården många sjuksköterskor började sin yrkeskarriär. Där trivdes jag jättebra. Efter en tid vidareutbildade jag mig inom medicin och kirurgi och började arbeta på Ersta sjukhus som vid den tidpunkten bestod av tre medicinavdelningar och tre kirurgavdelningar.

– Tanken var att börja där och sedan se mig om efter något nytt men jag trivdes så bra och flyttade mellan de olika avdelningarna i olika tjänster. Redan på den tiden var Ersta sjukhus duktiga inom mag- och tarmområdet men fick också anpassa vården efter behovet i samhället och ta in nya patientgrupper.

– När jag sedan började arbeta på hjärtmottagningen var det en liten mottagning på tre personer. Över åren har mottagningen växt vartefter behovet ökat. Det har varit en rolig och utmanande tid, där vi som arbetar här själva har varit delaktiga i den utveckling som skett. Nu har vi en bra kombination, de som varit här länge och nya som börjat.

Vad tror du fått dig att stanna så länge just på Ersta sjukhus?

– Jag har haft bra chefer och ett stort stöd av kollegor. Viktiga delar för att trivas. Och så upplever jag att det varit hela tiden på Ersta. Vi har roligt ihop. Redan när jag började på Stortorp hade jag en fantastisk chef som hade tid för oss medarbetare. Har man en chef som är bra på att få hop arbetsgruppen så lägger det grunden. Det har känts bra att vara under Erstas tak. Det har alltid känts som att Ersta är, och alltid varit bra på att ta hand om alla patienter som har passerat sjukhuset. Jag får ständigt bevis på och uttalanden från de patienter jag träffar att de känner sig sedda och välbehandlade.

Har du något särskilt minne att dela med dig av?

– När jag började på Ersta sjukhus 1984 hölls det morgonbön i trappuppgången och gudstjänst på eftermiddagen. Det var andra tider och fasades ut kort därpå. Jag är också glad att jag fick uppleva flytten till nya sjukhuset, det är en wow-känsla varje dag att komma hit. Jag känner mig stolt att jobba här. Nu kan jag säga att jag har gjort mitt och sluta med flaggan i topp.

Om du skulle sammanfatta dina 40 år på Ersta med tre ord, vilka skulle det vara?

– Lärorikt, roligt och goda kollegor – det räcker inte till för att sammanfatta men är det närmaste jag kan komma.