Efter ett drygt år i en relation där våldet eskalerade bestämde sig Sanna, som egentligen heter något annat, för att lämna sin man. Hon hade tidigare varit på sjukhus för ett missfall men vågade då inte säga att det berodde på att hon blivit så illa slagen. Mannen höll henne inlåst större delen av relationen och hon tilläts endast gå ut i hans sällskap. Han var utan arbete och hade därmed tid att kontrollera henne dygnet runt.
Kallade på hjälp via balkongen
En tid efter missfallet misshandlade och våldtog mannen henne till den grad att hon kände att hennes liv var i fara. Genom att kalla på hjälp från balkongen lyckades Sanna fly och ta sig till ett sjukhus. Där träffade hon en läkare som såg till att hon blev undersökt och kom till ett av Ersta diakonis skyddade boenden.
Rädsla när åtal dröjer
På boendet fick Sanna hjälp att polisanmäla mannen. Det finns många bevis både i form av journalanteckningar och bilder på Sannas misshandlade kropp. Ändå dröjer det. Anmälan gjordes för fyra månader sedan i skrivande stund, och åklagaren har fortfarande inte tagit upp fallet vilket innebär att mannen inte är anhållen. Sanna vet att så länge han är fri kan hon inte gå ut. Ovanpå detta vet hon inte hur länge hon kan stanna på det skyddade boendet. Placering på skyddat boende är endast en tillfällig lösning och med en pressad ekonomi hos kommunerna så är det i slutändan de hjälpsökande som drabbas.
– Jag får veta ibland vecka för vecka om jag får stanna. Just nu är det fram till torsdag nästa vecka, sedan har jag ingen aning. Det gör mig jätterädd.
Tänk om jag kommer ut och han vet att jag anmält honom – jag tror att han kommer att döda mig då. Han är mycket farlig.
Lång process efter uppbrottet
Efter beslutet att lämna har många våldsutsatta kvinnor en lång och svår väg tillbaka. Det fysiska våldet kvinnan utsatts för är bara en bråkdel av misshandeln. I många fall har mannen stängt vägarna till ett socialt liv genom att kontrollera eller ta kvinnans telefon, förbjudit henne att träffa vänner och inte heller låtit henne ha kontakt med familj och släkt. Många har förlorat jobbet efter hög sjukfrånvaro och kontrollerande beteenden från mannen som skapat konsekvenser.
För Sanna har även ekonomin raserats då mannen tog hennes lön och använde hennes bankID för att handla och spela på nätet vilket resulterat i att hon idag har skulder på flera hundra tusen kronor.
Stöd från personalen i allt
Så förutom att Sanna är mycket rädd och behöver bearbeta det som hänt är det mycket som behöver lösas, något som Sanna inte tror att hon klarat om det inte vore för allt stöd hon får från de som jobbar på det skyddade boendet.
– Jag försöker lösa min situation och får mycket stöd med det. Jag får hjälp att prata med socialen, att leta bostad och försöka börja reda ut min ekonomiska situation. Så jag får hjälp med allt praktiskt som jag aldrig vetat hur jag skulle lösa själv.
– Sen vet jag att jag inte är ensam här. Om jag är nere finns det folk här som kan hjälpa mig upp. Jag vet inte vad jag hade gjort om jag hade varit själv. En kvinna ska inte vara ensam i denna situationen.
Upplever du att du får det stöd du behöver på boendet? Är det något du saknar?
– Jag saknar ett vanligt liv, att leva normalt. Jag vill inte leva med rädsla, vill inte tänka på boende, på jobb, på hur det ska gå. Och jag vill inte få höra att jag kanske ska få flytta hela tiden. De som jobbar här är professionella och har känslor. De har hjälpt mig jättemycket från början och jag får allt stöd jag har behöver. Det finns en trygghet här och jag vill inte byta. Jag är inte ensam här.
Vad skulle du vilja ge för råd till en kvinna som är utsatt för våld i sin relation och som läser detta?
– Även om det finns risk att det blir svårt – lämna! Sen önskar jag att det hade funnits mer rättigheter för oss kvinnor. Många kvinnor lämnar inte mannen för att de tror att det inte finns något skydd. De är rädda för att inget ska hända och att det kommer att sluta att de behöver gå tillbaka till sina män. De tror att det är bättre att stanna kvar, det blir mindre skador då.
– Om det vore säkert att mannen får ett straff skulle många fler kvinnor lämna och anmäla. Jag lämnade för att jag visste att om jag stannade kvar skulle jag bli dödad. Jag hade inte något val längre, men det ska inte behöva gå så långt.
