Forskning

Utsatta kvinnors erfarenheter centrala i unikt forskningsprojekt

Kunskapsläget om kvinnor i hemlöshet är mycket begränsat. Nu har dock en viktig pusselbit tillkommit. Detta tack vare en grupp kvinnor från skyddade boendet Ersta Möjlighet som i ett unikt forskningsprojekt varit med och identifierat de brister som hindrar våldsutsatta och hemlösa kvinnor att få rätt vård och hjälp.

Hemlöshet har hittills klassats som ett manligt problem, vilket lett till att det finns mycket lite forskat kring utsatta kvinnors situation. Det här var något som forskare från Ersta Bräcke Sköndal högskola ville ändra på. Ett forskningsprojekt med syfte att ta fram en handlingsplan för hur man inom vården bemöter den här gruppen kvinnor kunde bli möjligt tack vare pengar från Vetenskapsrådet. Ett tidigare samarbete länkade samman projektet och Ersta Möjlighet, som är ett skyddat boende för våldsutsatta kvinnor med en osäker boendesituation och ofta även ett pågående missbruk. 

Kvinnorna fick en medskapande roll

Kvinnorna på Ersta Möjlighet tillfrågades om de ville vara med i projektet, med det unika tillägget att de inte skulle ”forskas på” utan faktiskt bli anställda. Sex kvinnor anmälde sitt intresse och har sedan utifrån dagsform och ork, arbetat i projektet som letts av professor Elisabet Mattsson.

-Kvinnorna har varit medskapande och haft en rådgivande roll. De har bidragit med värdefull återkoppling som gör stor skillnad. Att föra samman forskning med erfarenhet är en guldkombination, berättar Elisabet Mattsson.

Efterlyser rakhet

Kvinnorna som deltagit i projektet har bott på Ersta Möjlighet och varit projektanställda som forskningsassistenter. Kvinnorna vittnar om hur de ofta upplevt att de blivit felaktigt bemötta inom vården. De efterlyser rakhet, att vårdpersonal vågar fråga rakt ut, inte linda in i fina ord och vaga formuleringar. ”Fråga om jag är hemlös, om jag blivit slagen eller om jag har blivit såld av mannen jag bor hos och klara även att hantera svaret. Om de inte kan ta vissa ord i sin mun blir min skam desto större, det är ju mig och min vardag det handlar om”, säger en kvinna.

Att identifiera det som inte fungerat inom olika områden i kvinnornas kontakt med vård och omsorg har varit en grund i projektet. Utifrån det har man skapat en handlingsplan indelad i tre faser: akut skede, rehabilitering och framtidsplanering. I varje fas har man samlat konkreta punkter som vård- och omsorgspersonalen kan agera utifrån. Att våga ställa raka frågor, att en kvinna alltid bör undersökas av två personer varav minst en själv är kvinna samt tillhandahålla kläd- och hygienkit är exempel på tre konkreta punkter i den akuta fasen i handlingsplanen. 

Planen rymmer förutom aspekter inom bemötande även vikten av ett gediget säkerhetstänk och upplysning om rättigheter och hjälp att ta nästa steg, exempelvis mot ett skyddat boende och där är samarbetet mellan vård och socialtjänst central.

Nästa fas i projektet har varit att sprida handlingsplanen så att den kan börja tillämpas inom vården. Elisabet Mattsson ser att det kan ske genom att den blir en del av kurser inom sjuksköterskeprogrammen i kombination att man utbildar yrkesaktiv vårdpersonal på akutmottagningarna. Ett ytterligare steg på vägen är att Nationellt centrum för kvinnofrid kommer att lyfta handlingsplanen i sina forum.

Ett projekt med många vinnare

Elisabet Mattson beskriver att forskningsprojektet har många vinnare.

-Vården och skyddade boenden som Ersta Möjlighet får ny kunskap och vägledning som vilar på vetenskaplig grund och forskarna har hittat en framgångsrik arbetsmetod. 

Hon menar också att en stor bonus var att kvinnorna som varit anställda i projektet tidigt visade ett så stort intresse för att vara med och bidra med sina erfarenheter. De uttryckte en stolthet över att de, en grupp som ofta förbisetts, kunnat bidra med kunskap som kan komma andra till gagn.